.

Jag klarar inte av att se dig längre, det gör ont i hela mig när jag vet att om du hade sett mig nu hade du blivit besviken. Du hade känt mer skam än vad jag redan gör, jag är inte du och du är inte jag. Inget blev som det skulle, innerst inne kanske du visste det hela tiden. Någonstans lever fortfarande en bit av dig kvar i mig och det är den biten jag vill ska växa och bli stor, jag vill vara stolt över dig, mig och oss.

Jag vill kunna le av hela mitt hjärta och vara stolt, jag vill inte vara kvar där jag är just nu. Jag intalar mig själv dagligen att ”En dag kommer allt bli som du, jag och vi ville.”, men det kommer det inte att bli. Allting kommer att fortsätta i samma takt som nu, tillslut kommer jag att blicka tillbaka, ångra mig och inte orka mer.